{"id":3745,"date":"2025-05-07T16:29:51","date_gmt":"2025-05-07T14:29:51","guid":{"rendered":"https:\/\/rozstaje.art\/?p=3745"},"modified":"2025-10-15T11:40:59","modified_gmt":"2025-10-15T09:40:59","slug":"jugurtha","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/rozstaje.art\/be\/jugurtha\/","title":{"rendered":"Jugurtha"},"content":{"rendered":"

En ber\u00e4ttelse om det gamla Charkiv<\/em><\/p>\n

\u00c5tskilda fr\u00e5n varandra av l\u00e5ga runda kullar fl\u00f6t tv\u00e5 floder. B\u00e5da var de igenvuxna av grovt surgr\u00e4s: vass, starr, s\u00e4v och kaveldun; v\u00e5rfloden brukade slita med sig hela bitar av lerbanken d\u00e4r vassr\u00f6tterna stack upp likt borst och f\u00f6rde med sig de bortslitna sm\u00e5kobbarna till det st\u00e4lle d\u00e4r vattendragen fl\u00f6t samman.<\/p>\n

P\u00e5 det \u00f6ppna vattnet vid sammanfl\u00f6det fastnade sedan vasskokorna f\u00f6r sommaren, de v\u00e4xte till sig och blev till ett gungfly, p\u00e5 gungflyet h\u00e4ckade r\u00f6rh\u00f6ns. Plattvattnet runtom t\u00e4cktes av vita n\u00e4ckrosor och andmat, r\u00f6rh\u00f6nsen sprang s\u00e5v\u00e4l p\u00e5 n\u00e4ckrosbladen som p\u00e5 torrmarken och p\u00f6ste av fetf\u00f6dan.<\/p>\n

N\u00e4rmare den snabba str\u00f6mmen huserade de vithuvade nunnestenskv\u00e4ttorna, h\u00e4r kl\u00e4cktes ocks\u00e5 gr\u00e4s\u00e4ndernas ungar. De stora muskul\u00f6sa gr\u00e5bruna \u00e4nderna var r\u00e4dda f\u00f6r de vithuvade skv\u00e4ttorna, inte ens deras bl\u00e5skimrande hannar gav sig g\u00e4rna i strid med dem.<\/p>\n

Men h\u00e4r var gr\u00e4s\u00e4nderna f\u00e5taliga. P\u00e5 Dinetsfloden d\u00e4remot fanns det gott om dem, och i de korvsj\u00f6ar som en g\u00e5ng hade utgjort den gamla Dinets, men som nu endast visade upp dess forna axelbredd.<\/p>\n

G\u00e4ss f\u00f6rekom utmed hela Dinets, en stor gr\u00e5 art, svanar syntes inte n\u00e4rmare \u00e4n vid Svanesj\u00f6n cirka sex mil fr\u00e5n sammanfl\u00f6det, och i stor m\u00e4ngd endast \u00e4nnu l\u00e4ngre bort \u2013 fjorton mil d\u00e4rifr\u00e5n, p\u00e5 Kr\u00e5ksj\u00f6n.<\/p>\n

Ska man vara helt sanningsenlig var det under v\u00e5r och h\u00f6st fullt av svanar ocks\u00e5 vid Stora Lyman, men dit kom ju till och med pelikaner.<\/p>\n

P\u00e5 de mjuka kullarna mellan de tv\u00e5 floderna str\u00e4ckte en l\u00f6vskog ut sig, den l\u00f6pte utmed dem \u00e4nda fr\u00e5n Centralryska plat\u00e5n fram till de tatariska floderna Oril och Samara i s\u00f6der. L\u00e4ngs den v\u00e4nstra sidans sandbankar v\u00e4xte som sig b\u00f6r barrskog. D\u00e4r brukade pr\u00e5mdragarna rasta p\u00e5 sin f\u00e4rd l\u00e4ngs st\u00e4ppen nedanf\u00f6r de kaukasiska bergen.<\/p>\n

\u00c4ven om det varken fanns g\u00e4ss eller svanar p\u00e5 de tv\u00e5 floderna var d\u00e4r fullt av liv. Olika vadare spankulerade omkring med vatten till kn\u00e4na p\u00e5 str\u00e4ndernas sankmarker. Enkelbeckasiner g\u00f6mde sig mellan gr\u00e4stuvorna och bland de nygr\u00f6na gr\u00e4sen i vattnet dolde sig de r\u00e4tlinjigt flygande dubbelbeckasinerna. I skogen mellan floderna boade kr\u00e5kor. Kr\u00e5kan har h\u00e5llit till vid vattnet i alla tider och travade h\u00e4r j\u00e4ms med str\u00e4nderna eller satt som en evig iakttagare p\u00e5 en pilgren och spanade efter stenskv\u00e4ttornas och gr\u00e4s\u00e4ndernas \u00e4gg.<\/p>\n

St\u00f6rre, mindre och vit\u00f6gda dyk\u00e4nder ropade till varandra i de djupa sj\u00f6arna intill floderna. Dessa sj\u00f6ar var runda, ljusa och rena och hade f\u00f6ljaktligen kommit att kallas f\u00f6r pottor, men floderna hade med tiden blivit s\u00e5 grunda att dyk\u00e4nderna inte trivdes d\u00e4r utan flyttade till Dinets.<\/p>\n

Vita blombladsmoln av t\u00e4rnor tornade upp sig i skyn, fast deras skrin var synnerligen jordiska, vita med r\u00f6da \u00f6gon skr\u00e4nade de som vingburna albiner. Likt ett darrande, \u00e4ngsligt n\u00e4t slog sig brunvingade m\u00e5sar ner p\u00e5 vattenv\u00e4xterna hos dubbelbeckasinerna, vilka genast lyfte och l\u00e4mnade de p\u00e5tr\u00e4ngande nykomlingarna i rak pilflykt.<\/p>\n

 <\/p>\n

1.<\/p>\n

Det var kvalmig middagstid. Fr\u00e5nsett en patrullerande konstapel till h\u00e4st i vita handskar l\u00e5g torget \u00f6de (g\u00e5ende konstaplar var r\u00f6da som r\u00f6dbetor och bar inte handskar, deras m\u00f6rka klof\u00f6rsedda underofficerstassar stack ut direkt ur de r\u00f6dkantade m\u00f6rksvarta rock\u00e4rmarna). Konstapeln str\u00e4ckte upp sig p\u00e5 sin fina h\u00e4st, den stod alldeles still och \u00e4nd\u00e5 virvlade dammet runt p\u00e5 torget.<\/p>\n

Samma vindilar som i eviga tider dragit fram genom ravinernas lerbranter bl\u00e5ste upp hela moln av damm \u00f6ver v\u00e4gen fr\u00e5n groparna i stenl\u00e4ggningen, de h\u00f6lls varken tillbaka av Grand Hotel, kapellet eller den h\u00e4stburne konstapeln.<\/p>\n

Dammet luktade starkt och surt. Skal fr\u00e5n vattenmeloner och potatis, husets gryta, uppbl\u00f6tta tobaksimpregnerade cigarrettpapper, inf\u00e5ngade och i sophinken dr\u00e4nkta d\u00f6da r\u00e5ttor \u2013 allt s\u00e5dant samlades i stora h\u00f6gar p\u00e5 varenda g\u00e5rd, \u00f6versk\u00f6ljdes med s\u00e5pvatten och l\u00e5g d\u00e4rp\u00e5 och torkade i juliluften, halvdant avdelat fr\u00e5n husen medelst tre skr\u00f6pliga br\u00e4dor.<\/p>\n

Senare f\u00f6rvandlades allt till stoft under den br\u00e4nnande st\u00e4ppsolen, fick luft under vingarna och fl\u00f6g bort fr\u00e5n br\u00e4dorna, l\u00e4mnade g\u00e5rden och samlades i f\u00f6rdjupningarna p\u00e5 den stenlagda sandmarken. Dammet luktade av allt liv i Charkiv och n\u00e4r fotg\u00e4ngarna andades in det fr\u00e4ste de, fn\u00f6s och n\u00f6s.<\/p>\n

Men det var inga fotg\u00e4ngare p\u00e5 torget f\u00f6r tillf\u00e4llet. Eftersom k\u00f6pman Petro Ivanovytj Dudkin, som snart skulle passera \u00f6ver torget, \u00e4nnu satt hemma och drack te, och hans barns repetit\u00f6r, gymnasisten Jugurtha, \u00e4nnu inte hade n\u00e5tt S:t Serhijs torg.<\/p>\n

Dudkin var en av Charkivs \u00e4ldsta herrem\u00e4n och k\u00e4mpade f\u00f6r tillf\u00e4llet om makten med kolmagnaterna och stadens andre store k\u00f6pman, Uchov. Genom sitt inflytande st\u00f6ttade han tidningen \u201dGadden\u201d och dess redakt\u00f6r Hermejer mot liberalerna. \u201dGadden\u201d trycktes p\u00e5 d\u00e5ligt gr\u00e5tt papper och kostade fem kopek, redakt\u00f6r Hermejer sj\u00e4lv kostade dock inte Dudkin ens en femkopekare; han var ursprungligen antingen slaktare eller utkastare p\u00e5 ett gl\u00e4djehus och kunde med sina kraftiga kardor sj\u00e4lv f\u00f6rsvara sig fr\u00e5n de i \u201dGadden\u201d f\u00f6rol\u00e4mpade liberalerna.<\/p>\n

Hermejer betalade inte ut arvoden. Han hade en anst\u00e4lld karikatyrtecknare bland tryckkillarna som aldrig bekymrade sig om likheten i sina karikatyrer. Han tecknade helt enkelt en liten figur med ett abnormt huvud och plitade under den noggrant dit vem den f\u00f6rest\u00e4llde. Vilket material som helst om liberaler, judar, studenter och professorer trycktes omg\u00e5ende, s\u00e5 l\u00e4nge det var tillr\u00e4ckligt vasst och sensationellt.<\/p>\n

Sj\u00e4lv var k\u00f6pman Dudkin av gammal fin adelssl\u00e4kt med universitetsutbildning: Han var en av de f\u00e5 gods\u00e4gare som inte hade l\u00e5tit sig besegras av kapitalismen, utan allierat sig med den. Efter att ha samlat p\u00e5 sig n\u00e5gra miljoner hade han p\u00e5 nytt g\u00e5tt tillbaka till feodalherrarna och utgjorde en av st\u00f6ttepelarna i Charkivs nationalistiska \u201dsvarta skvadroner\u201d.<\/p>\n

Han kl\u00e4dde sig bakom sk\u00e4rmen. N\u00e4r d\u00f6rrklockan mjukt ringde hade han redan f\u00e5tt p\u00e5 sig sina res\u00e5rk\u00e4ngor i lack med elastiska sidor och dolde den bakre drag\u00f6glan under de m\u00f6rkbl\u00e5 cheviotbyxorna \u2013 det var barnens repetit\u00f6r Jugurtha som kom. Fr\u00e5n divanen i grannrummet reste sig Dudkins hustru, en m\u00f6rk, l\u00e5ng och tjock, och ovanligt och otroligt lockig dam som p\u00e5minde om en yrvaken lammunge; hon kramade \u00f6mt om sin make och han begravde n\u00e4san i hennes p\u00f6siga byst.<\/p>\n

\u2013 Zjenja lilla! sade Dudkin nerv\u00f6st. Det \u00e4r den d\u00e4r ynglingen, repetit\u00f6ren. Varf\u00f6r reser du p\u00e5 dig? Doktorn har ju sagt till dig att ligga!<\/p>\n

Under de svarta gr\u00e5spr\u00e4ngda \u00f6gonbrynen s\u00e5g Dudkins sm\u00e5 p\u00e4rl\u00f6gon \u00f6mt p\u00e5 sin hustru. Hon smekte hans kalufs och \u00e5terv\u00e4nde till ottomanen. Ocks\u00e5 hon \u00e4lskade sin make, sin fink\u00e4nslige och bildade lille riddare, men Jugurtha fick hennes korta ben att instinktivt str\u00e4cka ut sig p\u00e5 ottomanen och t\u00e5rna i tofflornas strumpor att r\u00e4ta ut sig l\u00e4ngs med kroppslinjen, en l\u00e4tt kramp ilade genom vaderna. Hon sl\u00f6t \u00f6gonen. Den \u00e4nnu inte helt f\u00e4rdigkl\u00e4dde Dudkin kastade p\u00e5 sig sin manchesterkavaj och gick ut till Jugurtha. Hans yngste son Georges satt redan vid bordet, en rastl\u00f6s, orolig od\u00e5ga, i vars ansikte endast n\u00e4sborrarna, l\u00e4pparna och f\u00f6delsem\u00e4rken syntes. Han var tv\u00e5 \u00e5r \u00e4ldre \u00e4n sin repetit\u00f6r, men gick tv\u00e5 \u00e5rskurser under honom i gymnasiet.<\/p>\n

N\u00e4r han fick syn p\u00e5 sin far log Georges ironiskt, slog upp det m\u00f6rkbl\u00e5 skrivh\u00e4ftet och b\u00f6rjade ot\u00e5ligt trumma den romantiska \u201dDetta \u00e4lskar alla flickor\u201d. Jugurtha h\u00f6jde blicken.<\/p>\n

Han s\u00e5g f\u00f6rv\u00e5nat, n\u00e4stan respektfullt, p\u00e5 Dudkin. Det var mycket sv\u00e5rt att tro att denne finlemmade, mjuke och trevlige man var en utsugare och miljon\u00e4r, sn\u00e5lj\u00e5p, pajas och medlem i de svarta skvadronerna. Jugurtha mindes vad man sagt honom om Dudkin och blev lite \u00e4ngslig.<\/p>\n

Dudkin f\u00f6rstod det n\u00e4r han s\u00e5g hur repetit\u00f6rens fingrar for och hamnade i kors som ett kooperativt tecken p\u00e5 \u00e4ngslighetens laokooniska styrka.<\/p>\n

\u2013 Hur mycket vill ni ha i m\u00e5naden, Jugurtha Kornelijovytj? fr\u00e5gade Dudkin mjukt. Man har endast talat v\u00e4l om er inf\u00f6r mig. Jag hoppas att vi inte blir osams om saken.<\/p>\n

\u2013 \u00c5h, nej d\u00e5! sade Jugurtha och greps slutligen helt av sin \u00e4ngslan.<\/p>\n

\u2013 D\u00e4r ser ni! sade Dudkin. Sl\u00e5 er ner, s\u00e4tt er, v\u00e4nnen min, jag har ocks\u00e5 varit student, jag \u00e4r sj\u00e4lv\u2026 sade han och s\u00e4nkte r\u00f6sten … jag \u00e4r sj\u00e4lv socialist. Den framtida generationen kommer att f\u00e5 dela p\u00e5 min rikedom efter att ha gjort mig till en enkel f\u00f6rvaltare av den, inte mer \u00e4n s\u00e5!<\/p>\n

\u2013 Jag tror inte p\u00e5 socialismen! sade Jugurtha.<\/p>\n

\u2013 Det \u00e4r synd det, v\u00e4nnen min. Men Jesus var den f\u00f6rste socialisten. Han sade\u2026<\/p>\n

\u2013 Jag tror inte p\u00e5 Jesus heller! avbr\u00f6t honom Jugurtha dystert och hj\u00e4rtat hoppade till. Men Dudkins lilla ljusa ansikte m\u00f6rknade inte. Han klappade v\u00e4nligt Jugurtha p\u00e5 axeln och denne slappnade av och satte sig.<\/p>\n

Med ljudl\u00f6sa steg \u00f6ver mattan l\u00e4mnade Dudkin rummet. Jugurtha sneglade p\u00e5 Georges. Denne g\u00e4spade tr\u00f6tt och b\u00f6rjade bl\u00e4ddra bland sina skrivh\u00e4ften. Nedtecknade med full\u00e4ndat slarvig, manlig handstil var h\u00e4ftena fyllda av f\u00f6rvanskade franska ord, ilsket \u00f6verstrukna av en l\u00e4rares irriterade hand.<\/p>\n

Dudkin gick ut i garaget d\u00e4r han hade sin Mercedes parkerad och bytte n\u00e5gra ord med chauff\u00f6ren Leonid samtidigt som han diskret snusade i luften. Han kontrollerade niv\u00e5n i bensintanken, drog sig n\u00e5got till minnes och gav sin chauff\u00f6r en v\u00e4nlig nick.<\/p>\n

Sedan gick han till stallet d\u00e4r kusken Trochym just var i f\u00e4rd med att leda ut hans bruna halvblod; sprickfull av havre trilskades h\u00e4sten, den skulle beh\u00f6va ett antal kilometer i h\u00e5rd trav. Men skon p\u00e5 h\u00f6gra framhoven glappade, s\u00e5 miljon\u00e4ren \u00e4ndrade sig. Han beordrade Trochym att inte ge halvblodet mer havre p\u00e5 tre dagar och plockade p\u00e5 sig nyckeln till s\u00e4desbingen.<\/p>\n

Det var varmt och fuktigt; Dudkin best\u00e4mde sig f\u00f6r att g\u00e5 den korta boulevarden fram till Staromoskovskagatan f\u00f6r att d\u00e4r ta h\u00e4stsp\u00e5rvagnen. Han gick utmed boulevarden \u2013 den hade inte heller kostat staden n\u00e5gonting, tr\u00e4den hade planterats av Tredje gymnasiets estetiska s\u00e4llskap inf\u00f6r en h\u00f6gtid d\u00e4r Dudkin hade h\u00e5llit tal om estetikens betydelse f\u00f6r vardagslivet i Ryssland. Den var s\u00e5ledes av f\u00f6ga vikt och l\u00f6pte j\u00e4mte Charkivflodens avfallsdike. Dock st\u00f6rdes inte Petro Ivanovytj av den sura lukten fr\u00e5n det stillast\u00e5ende vattnet: I sj\u00e4lva stanken kunde han urskilja subtila \u00f6vertoner, eteriska dofter som endast gick att finna i hans stad och p\u00e5minde honom om att han var dess h\u00e4rskare och herre. F\u00f6r en fink\u00e4nslig n\u00e4sa sm\u00f6g sig d\u00e5 och d\u00e5 ov\u00e4ntade aromer in i den grova stanken av f\u00f6rruttnelse. I dag f\u00e5ngade den ett uns viol, han drog in luften genom n\u00e4san och log.<\/p>\n

Han kom ut p\u00e5 Staromoskovskagatan i h\u00f6jd med Penzaregementets kaserner. I en sk\u00e4ckig hytt satt dagvakten och sov. Den l\u00e5nga tr\u00e4trottoar som l\u00f6pte l\u00e4ngs gatan var sedan g\u00e5rdagskv\u00e4llen t\u00e4ckt av solrosskal, torrt och knastrigt. Pl\u00f6tsligt kom en k\u00e5re med friskluft: En husmor \u00f6ppnade sin g\u00e5rdsport mot huvudgatan och slog ut en slaskhink med vattenmelonskal, en ask Kalfacigaretter och en hel kull dr\u00e4nkta kattungar, f\u00f6r ett \u00f6gonblick glittrade en regnb\u00e5ge i luften och landade sedan p\u00e5 k\u00f6rbanan i ett spetsm\u00f6nstrat tv\u00e5lskum. Tr\u00e4porten slog omedelbart igen och det var \u00e5terigen gr\u00f6nt, lugnt och soligt, som om den st\u00e5tt st\u00e4ngd i tjugo \u00e5r.<\/p>\n

Petro Ivanovytj r\u00e4ddade sig ledigt undan slaskvattnet och hoppade upp p\u00e5 sp\u00e5rvagnen. Den \u00f6ppna vagnen rymde \u00e5tta gula parkb\u00e4nkar, utmed b\u00e5da sidorna l\u00f6pte tv\u00e5 liggande j\u00e4rnskodda fotbr\u00e4dor, l\u00e4ngs br\u00e4dorna gick en kondukt\u00f6r och s\u00e5lde biljetter.<\/p>\n

Dudkin st\u00e4llde sig p\u00e5 den fr\u00e4mre avsatsen. Sp\u00e5rvagnskusken satt p\u00e5 en cykelsadel monterad p\u00e5 en j\u00e4rnst\u00e5ng och ur tv\u00e5 j\u00e4rnringar v\u00e4xte en l\u00e5ng piska upp likt ett starrstr\u00e5, kusken halvslumrade eftersom underlaget var j\u00e4mnt, h\u00e4stparet travade tungt p\u00e5 i haltande sp\u00e5rvagnstakt och dunkade de skodda hovarna i r\u00e4lsen.<\/p>\n

Mitt under f\u00e4rden hoppade pl\u00f6tsligt en student vid namn Lauks ner fr\u00e5n trappavsatsen. Han var en h\u00f6grest sk\u00f6n blond man med gr\u00e5 skjorta under en skepparkavaj, p\u00e5 v\u00e4g till ett schackkaf\u00e9. Petro Ivanovytj b\u00f6rjade ropa n\u00e5got om regelbrott, men just d\u00e5 n\u00e4rmade sig en f\u00f6rspannskusk med ett par f\u00f6rst\u00e4rkningsh\u00e4star som skulle hj\u00e4lpa till att dra vagnen uppf\u00f6r stigningen till Mykolajivtorget, och Petro Ivanovytj iakttog i st\u00e4llet denne.<\/p>\n

F\u00f6rspannskusken var en m\u00e5ttligt berusad yngling i traditionell ytterrock och rufsigt h\u00e5r; i st\u00e4llet f\u00f6r uniformsm\u00f6ssa l\u00e5g d\u00e4r p\u00e5 hj\u00e4ssan en svart flottig pannkaka som knappt t\u00e4ckte det l\u00e5ga bakhuvudet. I v\u00e4nster hand h\u00f6ll han sv\u00e4ngeln till h\u00e4stparets skaklar f\u00f6rsedd med en j\u00e4rnhake som han krokade fast i en ring l\u00e4ngst fram p\u00e5 vagnen; i den h\u00f6gra h\u00f6ll han en likadan l\u00e5ng piska som kusken hade. Han hoppade upp p\u00e5 fotavsatsen och klatschade till med piskan, kusken klatschade samtidigt med sin och b\u00e5da tv\u00e5 ropade och skrek; Dudkin noterade intresserat att f\u00f6rspannskusken endast slog det f\u00f6rsp\u00e4nda paret och sp\u00e5rvagnskusken endast f\u00f6rst\u00e4rkningsh\u00e4starna. Piskorna ven och fl\u00e4tades ihop \u00f6ver h\u00e4stryggarna, och vagnen f\u00f6rflyttade sig under h\u00e5gl\u00f6s trav upp mot torget.<\/p>\n

D\u00e4r uppe fick allt ett abrupt slut. Antingen det nu var kusken som hojtade mer h\u00f6gljutt p\u00e5 h\u00e4starna n\u00e4r han gnisslande surrade den bromskedja som tvingade de utarbetade, lytta \u00f6ken att stanna vid varje h\u00e5llplats, eller om det var sp\u00e5rvagnens klockkl\u00e4pp som klingade v\u00e4l klumpigt, eller r\u00e4lsen som lj\u00f6d f\u00f6r ljudligt i sv\u00e4ngen, men sadelgjorden p\u00e5 h\u00e4sten d\u00e4r den beridne konstapeln satt gav vika och brast p\u00e5 precis det st\u00e4lle d\u00e4r sadelmakaren f\u00f6r en vecka sedan hade sytt ihop den med tr\u00e5d som inhandlats hos Dudkin. Sadelgjorden brast och den slumrande konstapeln som satt st\u00f6dd p\u00e5 v\u00e4nster stigbygel v\u00e4ndes mjukt upp och ner under magen p\u00e5 h\u00e4sten. Sk\u00e4rrad av sin herres man\u00f6ver och spr\u00e4ngfylld av havre och lusern satte h\u00e4sten av \u00f6ver torget. Och p\u00e5 de oj\u00e4mna kullerstenarna l\u00e5g konstapeln i sina vita handskar och h\u00f6ga buteljformade sporrf\u00f6rsedda st\u00f6vlar.<\/p>\n

Mekanikern Vasyl Izvekov hoppade av sin cykel, hejdade h\u00e4sten och band den vid en lyktstolpe. Sedan steg han p\u00e5 nytt upp p\u00e5 cykeln och rullade vidare p\u00e5 stenl\u00e4ggningen i riktning mot den park d\u00e4r ett cykellopp skulle \u00e4ga rum.<\/p>\n

Han f\u00e4rdades l\u00e5ngsamt: Kullerstenarna l\u00e5g som en ruttnande krokodilrygg och till\u00e4t inga snabba r\u00f6relser \u2013 inte utan tillst\u00e5nd fr\u00e5n borgm\u00e4staren. Stenl\u00e4ggningen h\u00e4r p\u00e5minde ocks\u00e5 om ett jordskred i en kaukasisk fors: de runda stenarna stack fram ur den likt n\u00f6tter i choklad, h\u00e4stg\u00f6dseln lade sig i springorna; p\u00e5 b\u00e5da sidor om krokodilryggen l\u00e5g tv\u00e5 uttorkade str\u00f6mf\u00e5ror med tjockt torkat damm d\u00e4r borst och halm stack upp efter allehanda skyfall. Izvekov cyklade s\u00e5 l\u00e5ngsamt att Dudkin hann uppfatta hans ljusbl\u00e5 \u00f6gon och m\u00f6rkbl\u00e5 mustasch. I gendarmeriets f\u00f6rmak r\u00e5kade han p\u00e5 polism\u00e4starens assistent Tjvyrka.<\/p>\n

Polism\u00e4starassistenten var en rund, h\u00e5rl\u00f6s, \u00f6gonbrynsl\u00f6s och sk\u00e4ggl\u00f6s man som betydde oj\u00e4mf\u00f6rligt mycket mer f\u00f6r staden \u00e4n polism\u00e4staren sj\u00e4lv. Den nuvarande polism\u00e4staren hette Bessonov, morgondagens skulle vara Krauze och i \u00f6vermorgon blev det n\u00e5gon av de f\u00f6rsupna furstarna Gagarin, men assistent Tjvyrka skulle best\u00e5 i tid och evighet. Dudkin v\u00e4xlade n\u00e5gra ord med honom i polis\u00f6verste Veresovs v\u00e4ntrum och steg in till densamme.<\/p>\n

Vid samma tid var Jugurtha i f\u00e4rd med att pumpa d\u00e4cken p\u00e5 sin cykel n\u00e4r Dudkins \u00f6verdrivet svartlockiga och korpulenta lilla fruga Zjenja av en slump steg ut p\u00e5 f\u00f6rstutrappan. Inne i l\u00e4genheten var det tomt: Georges hade g\u00e5tt ut till chauff\u00f6ren Leonid och garaget; Zjenja blev st\u00e5ende p\u00e5 tr\u00f6skeln och b\u00f6rjade andas hastigt och h\u00e4ftigt. Irriterat ins\u00e5g hon pl\u00f6tsligt att andningen h\u00f6ll samma rytm som d\u00e4ckpumpningen, hon harklade sig och Jugurtha lyfte blicken, hans \u00f6gon fastnade p\u00e5 det sk\u00e4rp av vit valenciennespets som l\u00f6pte under hennes fylliga byst.<\/p>\n

Artigt \u00f6vergav Jugurtha d\u00e4cket och r\u00e4tade p\u00e5 ryggen. Zjenja b\u00f6rjade p\u00e5 nytt att andas h\u00e4ftigt och hastigt, en kort stund fortplantades n\u00e5gra nerv\u00f6sa str\u00f6mningar av hennes lustar till Jugurtha, men han f\u00f6rstod dem inte och f\u00f6rklarade v\u00e4nligt att han var p\u00e5 v\u00e4g till ett cykellopp. Han satte rentav ig\u00e5ng att utf\u00f6rligt ber\u00e4tta om t\u00e4vlingen, men Zjenja gjorde sig genast lika kylig och majest\u00e4tisk som spetsskyltningen i Alschwangs sybeh\u00f6rsaff\u00e4r. Jugurtha tystnade f\u00f6rl\u00e4get och ledde cykeln d\u00e4rifr\u00e5n, efter att f\u00f6rst ha brakat in med styret i g\u00e5rdsportens d\u00f6rrhandtag.<\/p>\n

 <\/p>\n

Redakt\u00f6r: Martin Uggla<\/em><\/p>\n

This work was produced with the financial assistance of the European Union. The views expressed herein can in no way be taken to reflect the official opinion of the European Union.<\/em><\/p>\n

\"\"<\/p>","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

En ber\u00e4ttelse om det gamla Charkiv \u00c5tskilda fr\u00e5n varandra av l\u00e5ga runda kullar fl\u00f6t tv\u00e5 floder. B\u00e5da var de igenvuxna av grovt surgr\u00e4s: vass, starr, s\u00e4v och kaveldun; v\u00e5rfloden brukade slita med sig hela bitar av lerbanken d\u00e4r vassr\u00f6tterna stack upp likt borst och f\u00f6rde med sig de bortslitna sm\u00e5kobbarna till det st\u00e4lle d\u00e4r vattendragen […]<\/p>","protected":false},"author":3,"featured_media":3710,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[150],"tags":[180],"yoast_head":"\n\n\n\n\n\n\n\n\n\n\n\n\t\n\t\n\n\n\t\n